KAPITEL 3:
Att äta eller ätas, det är frågan
Jag fick snart lära mig en ny läxa. En kund dök upp under lunchen och jag var den enda rådgivaren på plats. Han var där för ett återbesök.
”Jag ska träffa Christian.”
Han var sjuk och jag ringde upp honom. Vi kom överens om att splitta provisionen om det blev en affär. Enligt Christian var allt klart.
”Vi skulle bara komma överens om ett belopp.”
Kunden hade en annan uppfattning.
”Egentligen fattar jag inte vad jag gör här, din kollega var helt obegriplig ... Han pratade nått om en investering mot Asien, men han förklarade inte varför den skulle vara bra för mig.”
Jag var tvungen att börja om från början. En och en halv timme senare skrev kunden på papprerna. Efteråt ringde jag till Christian och berättade den goda nyheten. Han lät tacksam.
”Snyggt jobbat! Vi är ett bra team!”
Ett par dagar senare lät det annorlunda. Jag råkade höra när han pratade med David i fikarummet.
”Jimmy gjorde ALLT jobb och jag fick halva provisionen ...Vilken idiot!”
De skrattade högt.
I mitt huvud hade jag gjort honom en stor tjänst, i deras var jag en mes som kunde utnyttjas. Jag var tvungen att tuffa till mig.
***
Morgnar hade aldrig varit min grej. Jag hade börjat hoppa över frukosten och det gjorde inte det hela bättre. När jag kom till kontoret satt Carl i fikarummet. Han var en smal och rödhårig man runt fyrtiofem.
”Vilken strålande morgon!”
Carl levererade ett påklistrat leende.
”Absolut.”
”Några spännande möten idag?”
Jag hade ingen aning. Som färsking brukade min kalender vara ganska tom.
”Ett par intressanta med potential.”
”Kanon! Så det ska vara.”
Han vickade till huvudet och smackade med läpparna. Jag hade svårt att hålla mig för skratt. Dino hade gjort en träffsäker karikatyr dagen innan. När Carl lämnat rummet började jag fnissa för mig själv.
***
I receptionen stötte jag på Rikard. Han hade en bra dag och var extremt uppe i varv.
”På fredag smäller det! Du ska väl med?”
Det tog en sekund innan jag förstod vad han pratade om. På måndagsmötet hade Sven-Erik nämnt något om en afterwork.
”Jag trodde vi skulle vara här på kontoret?”
”Vi börjar här, och sen lyfter vi!”
Ögonen glittrade. Att fylla kroppen med sprit var en stor del av Rikards liv.
”Vill du ha?”
Han erbjöd mig en av de kraftiga mintpastiller som alla alkoholister hade på fickan.
”Nej tack, jag kör.”
Det torra skämtet fick Rikard att börja skratta som en hyena. Han var helt klart i sin maniska fas. Likt många säljare med missbruksproblem lyckades han samla kraft för att prestera på en del kundmöten, fast under vissa perioder var han knappt på kontoret över huvud taget. Rikards lön var helt provisionsbaserad och ledningen valde att se mellan fingrarna.
Han fortsatte mala på. Jag orkade inte lyssna och zoomade ut. Rikard berättade att han skulle ut på krogen, en av hans barndomskompisar var i stan.
Jag såg min chans och gick till receptionen för att tjuvkika på Rikards digitala kalender. Han hade två möten inbokade på morgonen. Det var givet att han skulle missa dem.
***
Dagen efter var jag på kontoret klockan åtta. De flesta rådgivarna brukade droppa in runt nio. Jag hälsade på receptionisten och satte mig på mitt rum. Den första kunden kom en kvart senare.
Receptionisten försökte få tag i Rikard utan att lyckas. Hon knackade på min dörr.
”Rikard har ett möte men han är inte här … Kan du ta det?”
”Absolut, inga problem.”
”Tack.”
En timme senare upprepades proceduren.
”Han är fortfarande inte på plats.”
”Jag tar det.”
När Sven-Erik dök upp berättade receptionisten vad som hänt.
”Det var tur att Jimmy var här så tidigt, trots att han inte hade några egna möten.”
***
”Ska vi hitta på nått kul i helgen?”
Sambon visade välvilja för att komma förbi den senaste tidens frostiga stämning.
”Det vore mysigt.”
Jag gav henne en försiktig puss.
”Vi ska ut med jobbet på fredag. Det känns som att jag måste följa med, oavsett om jag vill eller ej.”
Jag menade det verkligen. Jag ville inte umgås med mina kollegor mer än nödvändigt, Dino var enda undantaget.
”På lördag fyller Sofia år. Det blir fest hemma hos henne.”
En av Sambons vänner fyllde tjugosex. Fest hemma hos Sofia betydde vanligtvis parmiddag. Det kunde vara helt okej tillställningar.
Ibland kom det par som träffats under gymnasietiden. De hade växt ifrån varandra för länge sedan. Därför försökte de lura sig själva och alla andra genom att vara extra puttenuttiga. Det var riktigt plågsamt att titta på. En del av sambolivet man inte kunde undvika.
***
Stämningen på jobbet var bubblande. Mycket prat om pengar, bilar och kvinnor – säkra kort som alltid gick hem. Sven-Erik brukade lysa med sin frånvaro när helgen närmade sig, det gjorde att arbetsmoralen sjönk. Den här fredagen var Sven-Erik på plats, han ville också festa.
”Har ni sett filmen Hostel?”
Sven-Erik sökte respons och David nappade.
”En riktig klassiker!”
David log och Sven-Erik fortsatte berätta.
”Vilka scener! De visar allt! Den gick på en av filmkanalerna, och jag var bara tvungen att se om den.”
Hostel handlade om en grupp tonåringar som bodde på ett vandrarhem i Slovakien. De blev kidnappade av en kriminell organisation. Syftet var att rika människor skulle få tortera dem till döds.
”Kommer du ihåg den där scenen med flickan som fick känna på blåslampan? Ansiktet bara smälte bort!”
Sven-Erik och David delade en mysig blick.
***
Jag åkte hemåt för att fixa till mig. På vägen kom ett sms från Dino. Han tänkte hoppa festen. Det gjorde att jag funderade på att fejka sjukdom. I sista stund bestämde jag mig för att gå ändå. Cheferna skulle vara med och var man på god fot med dem fick man fler möten. Frånvaron hade kostat mig kunder.
***
På kontoret var festen i full gång och jag låg klart efter. Samtliga var klädda i mörk kostym med vit skjorta, vissa med slips och andra utan. Sven-Eriks skjorta var uppknäppt med åtminstone en knapp för mycket.
Rikard satt bredvid David. Han hade ett antal tomma öl omkring sig. Deras skratt överröstade det mesta.
”Ska du ha en whisky?”
Jussi var en gammal trotjänare. Han hade jobbat på företaget i tre år, längre än de flesta. Vanligtvis var han ganska tystlåten och höll sig för sig själv. Den här kvällen var Jussi öppen som en bok.
”Ge mig en stadig.”
Jussi fyllde två glas med tolvårig skotsk maltwhisky. Han ställde sig mot folket och skrek.
”Skål!”
Hela lokalen svarade. Jag tog en klunk. Det var skönt att känna spriten glida ner i min strupe.
Rikard visade upp sin nya bil på en dator, en Porsche Boxter. Han var mycket stolt.
”Kärringbil!”
Sven-Erik viftade nonchalant.
”Det ska vara en 911.”
En betydligt dyrare modell av Porsche som Rikard inte hade råd med.
Sven-Erik drog igång projektorn. Han visade en film och några bilder från en konferensresa till Monaco. Hotellet såg fantastiskt ut. Det var alltid någon som hade ett champagneglas i handen. Trippen hade givetvis finansierats av en leverantör.
Anekdoterna haglade och den ena var värre än den andra. Några av bilderna var från kasinot. Rikard skakade på huvudet och skrattade.
”Jag gick back tjugo lax.”
Peter ställde sig bredvid mig.
”Jag vill ta en grej med dig.”
Vi gick till den lilla balkong som folk brukade röka ifrån. Han tog ett bloss och tittade på mig fokuserat.
”Du har fått en bra start … Det tog inte lång tid för dig att förstå hur det funkar.”
”Det handlar om att äta eller ätas.”
Peter tog ett nytt bloss.
”Givetvis.”
Han såg på mig igen med samma koncentrerade blick.
”Skulle du vilja ha rummet bredvid konferensen?”
Jag satt i ett litet rum med skjutdörr. Det var extremt lyhört och precis intill fanns ett likadant. När båda satt med kund var det olidligt. Jag ville gärna byta.
”Absolut.”
Rummet han erbjöd var Jussis. Det var betydligt större och hade en vanlig dörr, tyst och bra.
”Det kommer bli ledigt om ett par veckor.”
När vi kom tillbaka hade kvinnorna på företaget dykt upp. De visste verkligen hur de skulle klä sig för fest. Jag kunde inte låta bli att titta både en och två gånger. I hörnet satt en obekant brunett.
Peter slog sig ner bredvid Jussi. De skålade och skämtade med varandra. Bödeln tog ett glas med den han tänkte avrätta. Jag satt och observerade dem.
”Dig har jag inte sett tidigare.”
Det var den läckra brunetten som tog kontakt. Hon hade hasselnötsfärgade ögon och mörkt lockigt hår. Den svarta fodralklänningen framhävde hennes timglasformade kropp.
”Jag är ganska färsk.”
Josefin presenterade sig. Hon hade lärt känna några av kollegorna under en resa till Spanien.
”Vad tycker du om jobbet? Jag har förstått att det här stället kan vara ganska … ”
Hon tittade bort och tryckte ihop läpparna.
” … En ganska speciell arbetsplats.”
”Precis allt handlar om att prestera.”
Konversationen kändes avslappnad och jag började bli på gott humör. Josefin arbetade som koordinator på en eventbyrå. Hon gillade sitt jobb trots många timmars övertid och helgarbete.
Telefonen ringde och jag ursäktade mig. Mitt whiskyglas började bli tomt, Jussi fyllde på i farten. Jag gick till balkongen.
”Hej! Hur har ni har det?!”
Sambon brukade aldrig kontrollringa.
”Det är bra. Vi sitter och snackar skit bara.”
”Okej, har du någon aning om hur sent det blir?”
”Jag vet inte, vi får väl se helt enkelt.”
”Okej … Aja, vi ses när vi ses. Puss!”
”Puss, puss.”
Josefin öppnade balkongdörren. Hon hade hört slutet av samtalet.
”Var det tjejen?”
Jag nickade och smuttade på min whisky. Det blev lite tyst och hon kände sig pressad att byta samtalsämne.
”Jag var bara tvungen att komma ifrån Rikard. Han har kommit i form och är ganska påträngande.”
”Kan tänka mig det.”
Balkongdörren öppnades igen.
”Är det här du gömmer dig?”
Sandra var en hyggligt söt blondin strax under fyrtio. Hon spelade mycket på sin sexualitet. Sandra var särskilt bra på att göra affärer med äldre män, hennes två silikoninlägg tjänade henne väl.
Jag hade hört ett antal historier om kollegor som försökt ragga. Det var aldrig någon som hade lyckats få omkull henne. Enligt ryktet var Sandra flata, det startades av en rådgivare hon dissat.
***
Folk började röra på sig i trapphuset. Vi begav oss mot ”Svampen” med David och Rikard i spetsen. Josefin höll sig inom en meters avstånd.
När vi kom in på stället var allt framdukat. I champagnekylarna fanns det sprit, skumpa och groggvirke. Ett par män med kotlettfrillor hade redan börjat ragga på Sandra.
Lokalen fylldes av heta tjejer. Många av dem hade knappast åldern inne. Rikard försökte säga något men musiken dränkte hans ord. När han skrattade gjorde jag detsamma.
Timmarna flöt på. Jag snackade med alla som var i närheten. Livet lekte när trettiosjuåriga David kom fram till mig.
”Ikväll ska jag knulla lite tonårsfitta!”
Han tog upp en champagneflaska och tittade runt. En bit bort fanns ett gäng gymnasietjejer. David vickade på flaskan och de små liven kom springande. Inom en minut hade han armen runt den snyggaste. David sökte ögonkontakt och blinkade mot mig.
En del av mig kände avsky men jag kunde inte låta bli att imponeras, han gjorde det väldigt smidigt.
Josefin tog tag i mig.
”Så där kan man också göra.”
Jag tittade på min arm och sedan på henne.
”Jag ska nog gå nu.”
Hon gapade och höjde ögonbrynen.
”Är du en av de schyssta killarna?”
”Kanske det.”
Jag försökte heja på cheferna innan jag gick. Det var lönlöst, ingen av dem var kontaktbara. Spriten hade stigit mig åt huvudet och jag valde att gå runt i friska luften.
Kvällen hade varit fantastisk. Josefin såg läcker ut i sin tajta klänning. Jag klädde av henne i tanken och fantasin gjorde mig hård.
Till sist hoppade jag in i en taxi. Den såg ut att vara vit men med tanke på hur mycket den kostade var den förmodligen svart. Väl hemma däckade jag i soffan och slocknade med kläderna på.
